Fan vad dyrt. Faan vad gott!
I vanlig ordning släpar Uffe med sig ett kanonvin. Denna gång en underbar överraskning som han köpt på något suspekt ställe utanför Köpenhamn.
Vid en blindtest hade jag inte prickat in detta som ett Amarone, tror jag.
Doften känner jag igen. Fast en aning mindre russin. Men smaken. Pang! Ingen typisk Amaronesötma. Sträv. Kraftfull. Mäktig. Vilket resulterar i att det går att äta mat till den rackarn. Vi åt lamm. I mängder. Vilket är svårt med ett klassiskt Amarone som bäst funkar till ost eller choklad.
Visst, det är ett stöddigt pris. Men det får man unna sig ibland. Ett grymt vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar