I Gaiole, Toscana, ligger Castello di Brolio, Barone Ricasolis enorma slott och all egendom som familjen äger och har ägt sedan 1141. Familjen Ricasoli är en av världens största vinproducenter och tillverkar varje år 2,5 miljoner flaskor världen över. Sverige med Systembolaget är en av deras största kunder tillsammans med de andra monopolländerna Kanada och Norge.
Under 1960-talet när industrin blomstrade i Italien flyttade människorna från landsbygden in till storstäderna. Detta fick förödande konsekvenser för Ricasoli då deras vinbönder valde att satsa på att stå i storstädernas fabriker istället för att plocka vindruvor hos Ricasali. Familjen stod då inför två alternativ: att gå i konkurs och lägga ner eller att sälja ut. De valde det sistnämnda.
1971 köpte det Kanadensiska bolaget Seagram Company LTD, då världens största producent av alkholhaltiga drycker, varumärket Barone Ricasoli samt rätten att använda druvorna i området och att bygga "fabriker" för hantering av det vin som nu Seagram hade i åtanke för de druvor som odlades på Ricasolis mark. Familjen Ricasoli behöll sitt Slott och all mark.
Seagram som främst hade USA som målmarknad började bygga och de byggde stort. Deras devis att volym är framgång till lönsamhet gjorde att de sålde 15 miljoner flaskor om året under 1970- och 1980-talet. Detta på en bekostnad av kvaliteten på vinet som de tillverkade. Istället för att lagra vinet i ekfat, som både är dyrt och tidskrävande, installerade Segram istället tusentals fat tillverkade i fiberglas. För att få någon ekton i vinet blandade de i ekträflisor i fiberglasbaljorna. Detta medförde givetvis att Ricasolis erkända namn för gott vin drogs ned i smutsen. Det innebar även när världen, även USA, blev mer kräsen för gott vin, så valde man inte Chianti från Ricasoli. Seagram sålde då verksamheten till ett amerikanskt bolag som inte heller löpte stor framgång.
1993 köpte Ricasoli tillbaka sitt varumärke och rätten att göra sitt eget vin. Sedan dess har de arbetat hårt med att få tillbaka sitt förtroende om att tillverka ett av världens bästa Chiantiviner.
Bettino Ricasoli, 1809-1880, även känd som The Iron Baron, var en mycket respekterad man i hela Italien och familjen Ricasoli har alltid varit en av de rikaste familjerna och har odlat sitt vin i urminnestider. Bettino älskade att göra vin och 1874 kom han fram med det recept som sedamera blev Italiensk vinlag för vad som gäller när man ska tillverka ett Chianti Classico. På hans tid krävdes t ex 100% av druvan Sangiovese, men idag har man tillåtelse att blanda detta med andra druvor, men majoriteten ska fortfarande vara Sangiovese.
Enoteca och även delar av Ricasolis vinbyggnader.
Enoteca och allmän provning av Ricasolis samtliga viner.
De moderna jäskaren hos Ricasoli.
Här berättar en av medarbetarna på vingården om den fanstastika historien om Ricasoli för mig. Vi står bredvid ett av de ställen där de lagrar rött vin i franska ekfat.
Detta stora lagringsutrymme byggdes av Seagram och används fortfarande. Men inte i lika stor volym. Chianti Classico Riserva här lagras 16 månader på fat och 8 månader på flaska.
Här ligger Ricasolis Brolio och lagras på flaska innan de ska ettikiteras och säljas.
På ett stort vinhus som Ricasolis liknar lagringsplatserna för både fat och flaska mer som ett industrilager än som något typiskt källarvalv från medeltiden.
Ricasoli är en av få vingårdar som har egna etikettmaskiner. De flesta andra hyr sina vid behov. Detta är ett arv från Seagramtiden.
2,5 miljoner flaskor skeppas varje år.
Det privata provningsrummet pryds av två sådana här rustningar som använts på riktigt av släkten Ricasoli.
Il directore, den 32:a Baronen, sitter här och säljer sina viner till hela världen.
Här var det dukat får vår provning.
Vi provade från vänster: Casalferro, Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva och Toricella. Men vi fick också smaka på deras prestigevin Castello di Brolio som är ett Chianti Classico. Dessa viner finns betygsatta ovanför detta inlägg.
Om ni är i Toscana kan jag absolut rekommendera att åka hit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar